När man tror de är över..
Jag menar inte att jag ljuger när jag säger detta.
Känslor är svårt. Jag vet precis hur de känns att vara kär o sen nästa sekund förlorar man allt.
Jag har sett allt jag nånsin älskat bara försvunnit mitt framför mina ögon. Jag har sett en människa må så dåligt att det inte finns nån utväg, jag har sett mig själv i spegeln hos en annan person, jag har känns samma sak som den personen, hon har sett mig lee, hon trodde allt var okej hos mig. Hon trodde jag var lycklig, samtidigt som jag höll på o dö inom mig så trodde hon att jag var lycklig. Skillnaden mellan mig och henne är att jag inte vissar det värsta, jag är inte ute efter att folk ska tycka synd om mig. Jag bryr mig inte ett skit om just du som läsare bryr dig. Men du måste läsa dessa 2 saker som jag inte fattar hur jag klarat.
1.
En person sa till mig, varenda gång det faller än tår ner för din kind ska jag vara där och torka bort den innan den nått marken.
Problem är att denna person träffade nån och skapade tårarna på mina kinder och lätt dom falla.
Känslan du får då går int o beskriva.
2.
Jag har fått sett något jag trodde aldrig skulle hända, hända. Jag har sett hela min värld rasa samman på ett ända andetag, jag minns inte om jag tog de andetaget, tror jag hoppade över det. Jag trodde för en sekunde eller två att jag skulle dö. De va obehagligt.
